Våga vägra shopping?

I takt med att jag sålt av än det ena än det andra nu när vi röjer här hemma, så har jag börjat fundera på att ha ett shoppingfritt år. Jag funderar på utmana mig själv - shoppingälskaren - till att inte få shoppa. Självklart skulle ett förbud inte omfatta nödvändigheter, som typ mat och förbrukningsartiklar (och om vi skulle hitta drömhuset...), men allt onödigt tjafs skulle vara förbjudet. Men jag vet inte om jag skulle klara det... Saker till Tifa... Scrapgrejer (vilket i och för sig skulle vara det lättaste att avstå från, eftersom jag typ aldrig har tid att pyssla längre...)... Filmer... Huvva. Svårt. Svårt som fa-aan skulle det vara! Men det skulle kännas bra. Min lilla samhälleliga insats, liksom.

Jag kanske skulle kunna köra på en kompromiss och bestämma att förbudet bara gäller nya saker? Det vill säga, jag får köpa grejer till Tifa och filmer och whatever, om jag köper grejerna begagnade?

Varför jag har kommit på den här idén? Jo, därför att jag mer och mer börjar fara illa av vårt sjuka konsumtionssamhälle. Shop ´til you drop. Shoppa för att räknas. Shoppa till dig status. Status är makt. Makt är status. Handla, handla, handla. iPhone, iPad, antirynkkräm. Köp dig evig ungdom. Köp dig lycka. Har du inte den senaste tandborsten blir dina tänder inte riktigt rena, och du vill väl ha rena tänder? För har du inte rena tänder får du inga vänner. Och du vill väl ha vänner?! Du vill väl inte vara för evigt ensam?!Och vi måste handla oss ur den ekonomiska krisen. För i en ekonomisk kris får du sparken. Och du vill väl inte ha sparken?! Så handla, handla, handla!

Typ.

Och man kan sitta och svära sig blå över att man inte går på snacket. Men det gör vi, allihop. På ett eller annat sätt. Mer eller mindre.

Men jag vill inte vara en del av det längre. Jag vill inte bidra till en sådan värld som vi håller på att skapa och som vi i mångt och mycket redan har skapat. Jag vill verka för ett långsiktigt hållbart samhälle, där vi konsumerar för att leva, snarare än lever för att konsumera. Jag vill, när jag blir gammal, känna att jag i alla fall dragit mitt strå till stacken och gjort det jag har kunnat för framtida generationer. För Tifas framtids skull.

Men det skulle vara svårt, för jag älskar att handla - så väl till mig själv som till andra. En liten present här och en liten grej där... Så nog skulle det vara en utmaning, alltid. Men jag ska fundera lite på hur utmaningen skall utformas för det är nog bara att konstatera att jag - åtminstone inte i ett första skede - skulle greja principen "allt eller inget". Jag behöver gråskalan i den här frågan, så jag måste fundera över vilka regler som skall gälla. Och när jag skall köra igång, för jag måste ha nya kläder inför hösten och jag är ju ansvarig samordnare för en personalresa till GeKås, liksom... Ska förbudet gälla bara inköp som är till mig, eller skall de gälla alla mina inköp? Ja, jag har lite att fundera på. Men nog skall det bli av, alltid.

Kanske kan jag utmana dig till att haka på?

Tills jag återkommer i ämnet kan jag tipsa om lite inspirerande läsning: klick och klick.