Hundattack

I morse vid 10 for jag och Susanne till Grimsta gärde/Grimstaskogen för att skogsnörda oss lite, och för att stora T skulle få gå sig ett litet viltspår och bortsett från en "liten" incident blev det en riktigt lyckad dag! Tetris gick spåret hur bra som helst (ur mina ögon sett, och med tanke på att hon inte spårat överhuvudtaget sedan i mitten av november) och kaffet i det fria smakade som himlen självt.

Men.

Vi blev "vittnen" till en hundattack. Jag skriver "vittnen" därför att vi inte såg själva attacken, men vi hörde den... Och vi mötte upp tjejen vars hund hade drabbats, så fort vi såg henne. Grejen var att hunden som attackerade (som givetvis var lös) var på väg mot oss och mot Tetris bara några minuter tidigare; dock kallade hussen (en till uppsynen något nonchalant kille, dessutom på cykel...) till sig den mer eller mindre i samma sekund som jag utbrast till Susanne att "Jag hoppas verkligen inte att den där kommer hitåt!". Minutrarna efter hör Susanne en hund som börjar vråla. Jag hör inte det förrän hon utbrister att "hunden har attackerat!" och strax därpå hör vi matten förtvivlat gråta och skrika "Vad ska jag göra?! Vad ska jag göra?!". Susanne uppfattade då även att det fanns en barnvagn med i kaoset, och tankarna började surra om att det kanske var barnet som blivit attackerat...?! Därpå hör även jag hunden... Fy fan. Kalabalik. Puls: 180! Panik! Vad ska vi göra?! Tänk om fanskapet vänder tillbaka mot oss?! Och plötsligt ser vi tjejen komma ut ur skogsdungen tillsammans med sin hund och en barnvagn. Jag ropade till tjejen och frågade om det hade hänt något, men då hon inte svarade oss begav vi oss av mot henne istället. Det visade sig då att hennes hund (av flatte-typ) hade blivit attackerad av den andra hunden - då hennes hund hade gått fram till den - som direkt hade huggit över huvudet och vägrat släppa. Hussen hade kastat sig av cykeln och slängt sig över sin hund, som ändå inte släppte... Fy fan! Det hela pågick några minuter och till slut kom flatten lös och tjejen kunde sticka därifrån. Då hade hussen ännu inte fått tag i hunden, tydligen...

Flatten klarade sig undan rätt bra, trots allt. Susanne och tjejen undersökte den och det visade sig att den hade två rejäla hack i huvudet, men den var pigg och glad och drack av det vatten vi hade med oss och som vi erbjöd den. Tack och lov! Lillkrabaten i vagnen (typ 4-5 månader gammal) låg helt förstenad i vagnen med uppspärrade ögon. Tänk att vara så liten och höra sin mamma skrika i sådan panik... Fy fan, för det också.

Bara minutrarna efter allt detta, så mötte vi en familj med sin gigantiska leonberger, vilken var lös - naturligtvis - och som satte av i full karriär mot Tetris... Jag vrålade - flera gånger - att de för helvete skulle koppla sin hund, men de verkade inte bry sig nämnvärt - inte ens när Tetris började morra och var synligt irriterad över att den andra hunden rusade mot oss... Även den andra hunden började morra och jag förberedde mig på att måtta in en spark - ja, för tänk... Om nöden så kräver det så sparkar jag fan en annan hund för att skydda min egen! En sådan jävel, är jag... - varpå hunden plötsligt vände och rusade tillbaka till sina ägare, vilka fortfarande såg helt obrydda ut...

Jag blir så ledsen. Varför skall sådant här behöva hända?! När skall folk fatta att de inte kan släppa sina hundar hur som helst, bara för att de befinner sig på ett stort fält?!

Tyvärr lär det dröja rätt länge nu, innan vi åker tillbaka till Grimsta...